Åtstramningen verkar bakåt i tiden – höj räntan retroaktivt för den förra inflationstoppen

Jag håller inte med.

Landets ekonomer har ägnat sig åt att kalla oktobers inflationssiffror för en chock. KPIF föll till 1,1 procent när marknaden väntat 1,4, och kärninflationen gav den lägsta oktobersiffran sedan 1987. Vissa har dragit slutsatsen att Riksbanken stramat åt för tidigt. Jag menar att man har missat det uppenbara: åtstramningen fungerade. Den fungerade så väl att den verkade på en period som redan var avslutad.

Låt mig vara pedagogisk. Riksbanken har börjat strama åt. Därefter visade det sig att inflationen redan hade fallit. Antingen är detta en slump, vilket ingen seriös ekonom skulle godta som förklaring till någonting, eller så har penningpolitiken äntligen uppnått det som centralbanker har drömt om sedan 1668: verkan före orsak. Man brukar säga att räntan verkar med en eftersläpning på ett till två år. Ingen har frågat åt vilket håll.

Konsekvenserna är betydande. Om en åtstramning kan sänka inflationen i en månad som redan har passerat finns ingen principiell anledning att nöja sig med en månad. Enligt en överslagsberäkning jag gjorde på baksidan av ett elräkningskuvert i morse skulle en retroaktiv höjning med fyra procentenheter, riktad mot den förra inflationstoppen, kunna radera hela den gamla inflationskrisen. Hushållen skulle i efterhand aldrig ha betalat det de betalade för smör. Jag föreslår att Riksbanken tillsätter en arbetsgrupp för retroaktiv penningpolitik, med uppdrag att redovisa senast inom ett år, gärna räknat bakåt.

Invändningen att man inte kan ändra det förflutna är svag. Svensk förvaltning gör det hela tiden. Skatteverket omprövar, Försäkringskassan återkräver och kommuner reviderar budgetar för år som redan är förbrukade. Riksbanken är, om något, sent ute.

Bankerna har för övrigt redan förstått principen. En storbank höjde sin bolåneränta omgående, just när siffrorna visade att trycket på priserna redan hade lättat. Detta har beskrivits som okänsligt. Jag ser det som framsynthet. Banken tar helt enkelt betalt för en framtida inflation i förskott, på samma sätt som Riksbanken tar ut verkan av sin åtstramning i efterskott. Tillsammans har de skapat ett tidsneutralt system där pengar flödar från hushållen åt båda hållen samtidigt.

Vissa bedömare påpekar att hushållen nätt och jämnt hunnit återhämta sig. Det stämmer säkert i nutid. Men nutid är ett snävt perspektiv. Ur ett retroaktivt perspektiv har hushållen aldrig behövt återhämta sig alls, och ur bankernas förskottsperspektiv har de redan betalat för nästa kris. Det enda som återstår är att informera dem.

Riksbanken bör därför inte bromsa. Den bör backa. Jag kräver att nästa räntebesked offentliggörs i somras. Då slipper vi också den här debatten.