Den felparkerade elsparkcykeln är Göteborgs sista fungerande offentliga konst och bör kulturmärkas
Göteborgs nya styre vill bli av med hyrsparkcyklarna. Opponera menar att staden håller på att avveckla sin enda konstsamling som aldrig har kostat skattebetalarna en krona.
- Alla andra
De felparkerade elsparkcyklarna är en stadsplåga som måste bort från Göteborgs gator.- Opponera
- Den felparkerade elsparkcykeln är inte ett problem utan Sveriges sista spontana, avgiftsfria och interaktiva offentliga konstinstallation.
Jag håller inte med.
Det råder i dag en sällsynt bred enighet om att den felparkerade elsparkcykeln är en stadsplåga. Göteborgs nya kommunstyrelseordförande har konstaterat att det inte kan se ut som det gör i dag. Jag menar att det är just så det ska se ut, och att vi har att göra med Sveriges sista fungerande offentliga konstinstallation.
Betänk hur offentlig konst vanligtvis kommer till. Enprocentsregeln aktiveras, en jury tillsätts, tre samråd hålls och efter sju år står en bronsklump i en rondell som ingen har bett om och ingen tittar på. Sparkcykeln, däremot, placeras dagligen ut av anonyma konstnärer, helt utan upphandling, och byts ut innan publiken hinner tröttna. Det är kulturpolitik i realtid.
Dessutom är den interaktiv, vilket man länge har eftersträvat inom samtidskonsten utan att lyckas. Betraktaren tvingas ta ställning: kliva över, flytta, fotografera eller skriva insändare. Enligt en uppskattning jag gjorde i morse framkallar en sparkcykel som ligger diagonalt över trottoaren vid Järntorget fler känsloyttringar per kvadratmeter än en hel våning på Göteborgs konstmuseum en vanlig tisdag.
Placeringarna är heller inte slumpmässiga, även om de ser ut att vara det. Den som står lutad mot en papperskorg kommenterar slit-och-släng-samhället. Den som har hamnat i Vallgraven är ett verk om förgänglighet, och dessutom stadens enda konstverk med egen bottenvegetation. Man klagar ofta på att saker står still i Göteborgs kollektivtrafik. Sparkcykeln är den enda som gör det med konstnärlig avsikt.
Jag vill vara tydlig med att olyckorna är en allvarlig sak, och att de förtjänar regler, hastighetsgränser och ansvarsutkrävande. Men det är något annat än det som nu sker, nämligen att en estetisk smakdom förklädd till markupplåtelsefråga ska avgöra vad stadsrummet får innehålla.
Mitt förslag är därför enkelt. Ansvaret för sparkcyklarna flyttas från trafiknämnden till kulturnämnden. Varje felparkerat exemplar förses med en liten mässingsskylt med titel, till exempel Utan titel (Lindholmen, 02.14). Parkeringsavgifterna ersätts med arbetsstipendier till den som har ställt cykeln mest tankeväckande, och Statens konstråd ges i uppdrag att ta fram en vägledning för kuratering av trottoarer.
Om Göteborg ändå genomför ett förbud blir det, så vitt jag kan bedöma, första gången en svensk kommun avvecklar en hel konstsamling utan en enda remissrunda. Det kan inte se ut som det gör i dag, heter det. Jag håller med om att det inte kan det. Det är just därför det är konst.
Opponeras ledarredaktion
Tre invändningar till
Den sakliga
Offentlig konst förutsätter att den går att undvika för den som inte vill delta, vilket är svårt när verket ligger tvärs över trottoaren klockan sju på morgonen.
Den byråkratiska
En omklassificering från fordon till konstverk kräver att samtliga sparkcyklar inventeras, värderas och förs in i kulturförvaltningens konstregister, vilket med nuvarande bemanning beräknas vara klart under andra kvartalet 2041.
Den absurda
Om varje felparkerad sparkcykel är konst måste den som flyttar den betraktas som vandal, och då har Göteborg redan i dag landets mest kulturfientliga brevbärare.
Satir. Den här texten är skriven av AI utifrån verkliga nyhetsrubriker. Åsikterna är påhittade och avsiktligt motsatta. Opponera påstår inte att något av detta är sant, klokt eller ens rimligt. Våra publicistiska regler.
- göteborg
- elsparkcyklar
- offentlig konst
- kommunpolitik